söndag 27 september 2015

Snart rivs Kolingsborg

I dag var det visning av graffitin på Kolingsborg. Jag har med stort intresse följt förändringarna kring Slussen ett bra tag. Mest för att Slussen var sinnebilden för det Stockholm jag sedan barndomen bestämt mig för att flytta till.

Den här graffitin gillar jag liksom den i Snösätra. Vackert är det väl inte men ändå tilltalar den mig. När jag kollat runt blev det en vända till Katarinahissen för att skåda färgerna från ovan.

En samling plakat men någon demonstration såg jag inte.


 Valda delar av utsmyckningen
 



"Flygbild från Katarinahissen"


måndag 21 september 2015

Riddarholmen

Tog t-banan till Gamla stan och gick mot Riddarholmen. Soligt med en del mörka moln.


Det pågår arbeten på Riddarholmen, och det verkar som det blir ny gatstensbeläggning när alla rör- och ledningsarbeten är klara.


Här syns ett hus på Söder Mälarstrand bakom all gatsten.


Andra gången jag visar en bild av stadshuset inramat av en grävmaskin. Men inte alls samma som förra gången.


Undrar hur det kommer sig att denna blombukett sitter instucken i en grenklyka i planteringen?

fredag 18 september 2015

Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Andra höstboken jag läser är också en debut. Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård.

Det här är en synnerligen äcklig och otäck bok, ja innehållet får det att vända sig i magen ibland. Men trots det kunde jag inte sluta läsa, var tvungen att få veta hur det går.

Ett hyreshus, en trappuppgång med 4 lägenheter. Idyllen är långt borta. Ett trasigt persongalleri ryms i de olika lägenheterna. Författaren är fastighetsförvaltare, kontakten med hyresgäster har inspirerat henne till boken.

Boken fängslade mig från första stund. De märkliga människorna, hur författaren långsamt för in nya detaljer och berättelsen smyger sig in under skinnet på en. När jag var ute ett par timmar på dagen tänkte jag på boken hela tiden och läste ut den på natten.

Synd att slutet var så abrupt. Jag ville veta vad som hände i huset, efteråt, någon måste ha ingripit och ställt i ordning, eller fortsatte förfallet och eländet? Bara 20 sidor till ...... Boken var så bra att jag ger den högsta betyg, 5/5

tisdag 15 september 2015

Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem

Höst och lusten att läsa böcker har kommit tillbaka. Jag föredrar spänningsromaner, deckare och thrillers, en lite ensidig diet kan tyckas.

Startar med Offer utan ansikte av Stefan Ahnhem. Många sidor, debutbok, en polis som flyttar från Stockholm till Helsingborg och där hamnar han genast i en utredning om ett mord på en klasskamrat från högstadiet. Mördaren har lämnat ett klassfoto på mordplatsen där den döde är överkryssad.

Offret är nummer ett på mördarens agenda och sättet att döda är en väl uttänkt hämnd för skoltidens mobbning och trakasserier. Otäckt med de läskiga morden som duggar tätt på bokens närmare 600 sidor. Det händer så mycket och det dyker hela tiden upp nya människor att det blir lite svårt att hålla reda på alla inblandade.

Boken är klart läsvärd, habilt skriven och den behåller greppet om mig ända till slutet. Jag ger den betyget 4,5/5.