tisdag 28 september 2010

Renoveringsstart på landet

Nu har killarna (gubbarna?) påbörjat arbetena på landet. Först ut var taket. Så här såg det ut bakom huset när jag kom ut dit idag. Det framgår inte riktigt hur mycket mossa det är.


Sidan mot baksidan är så här ren nu

Den orensade sidan

När är man tant?

Det är smittsamt att läsa andras bloggar. Läste just syrrans inlägg på temat tant. Kom då genast att tänka på ett tillfälle då jag blev kallad tant. Det ögonblicket levde jag högt på i flera år.

Det var för 8 år sedan då jag var 57 år. Jag var med i en spelturnering, Magic, och spelade mot en betydligt yngre kille. Plötsligt hördes det ett sus i salen, folk flockades kring vårt bord och jag hörde "Jimmy får stryk av en 40-årig tant!"

Jag vann, kände mig smickrad (åldern), 40 år, jo jag tackar jag :-)

lördag 25 september 2010

Skillingtryck

Elvira Madigan är förknippad med ett speciellt minne. När jag fyllde 35 år framförde Simon den som en present till mig. Han var 6 år, hade lärt sig visan utantill och trakterade dessutom farfars knappdragspel med den äran. Detta hade han tränat in med hjälp av farfar och jag hade inte anat någonting.  Enda missen var "smärt om livet som en stängel" blev " ordet stängel stängsel. Jag blev både glad, imponerad och överraskad.

Nu har jag hittat Elvira Madigan på YouTube. Håll till godo!



Vid ett annat tillfälle (en annan födelsedag?) framförde han Lejonbruden med inlevelse, men då tror jag att det var hans farfar som spelade.

Här kommer Lejonbruden med Maritza Horn.



Medan jag ändå är igång bara måste jag ta en till av Maritza Horn. Mamma brukade sjunga den för mig och min syster. Vad vi grät! Alla tre. Så här efteråt förstår jag att mamma tänkte på Aina, hennes sjukdom och död. Jag ryser, håren reser sig i nacken varje gång jag hör den.

Lasarettsvisan

Lång lördagspromenad

Efter lunchen gick vi ut en promenad. Det blev en rejäl sådan, vi var hemma först 1 timme och 40 minuter senare. Då hade jag knappt styrfart sista halvtimmen, mina stela stortåleder smärtade ordentligt. Vila en timme med höjd fotända på sängen gjorde susen.

Det var soligt och varmt, riktigt härligt väder. Vi hade bestämt oss för att gå ner till Farsta strandbadet för att se hur det verkade. När vi kom dit var ett gäng unga (barn) kanotister på väg ut i farleden.


Badet verkar trevligt, långgrunt, brygga med stege, café, toaletter, omklädningsrum mm. Definitivt ett alternativ till sommaren.

Vi gick sedan på promenadvägar som var handikappvänliga och hade ganska tätt mellan bänkar att ta en paus vid. Somliga dekorerade likt denna.


Många träd lutar ut över vattnet vilket får mig att tänka på Lötsjön. Det blev många promenader runt Lötsjön under de år (ca 35) jag bodde i Sundbyberg. Nu blir det Magelungen (dock ej runt) min resterande livstid.


Mera träd. Här ett trädkadaver med massor av svamp, gyllengula bollar.


En del av promenaden gick på naturstigen i Farsta strand. På skylten kan man läsa att man låter fällda och döda träd finnas kvar, till gagn för framförallt insekter.

fredag 24 september 2010

Felaktigheter i valet 2010

Det har hållits val i Sverige. Det har fuskats och sjabblats, dels vid röstning, dels vid sammanräkning. Så oerhört oproffsigt skött! Här är en lista med märkligheter.

  • Bortglömda röster
  • Ogiltigförklarade röster lösa i plastkasse, ska ligga i sina kuvert
  • Felaktigt underkända röster
  • För sent anlända röster har räknats
  • Personer har nekats rösta då de redan varit avbockade i röstlängden
  • Valförrättare har låtit personer rösta utan röstkort
  • Vallokal lämnad obemannad
  • Röstkuvert och röstkort från utlandsröstande hittade i papperskorg, perrong och banvall vid tågstation
  • Valmyndighetens dator hackad

 Hur kan detta bara hända? Klarar inte valförrättare och rösträknare sin uppgift? Uppenbarligen inte. Jag trodde i min enfald att man förtidsröstade på bibliotek och på valdagen på anvisad plats, i mitt fall en närbelägen skola. MEN man kunde också förtidsrösta på bensinstationer och i butiker!!! För att höja valdeltagandet förmodar jag. Dessutom sitter politiker och räknar röster.

Det är ett oerhört slarv, det är fusk, kanske är det bristande kunskap. Hur det än har gått till är det bra att dessa felaktigheter anmäls. Hörde just nu att för närvarande har 25 överklaganden gjorts och fler väntas. År 2006 gjordes det summa 6 överklaganden. Det minsta man kan göra nu är att rätta till problemen så att det inte blir så här vid nästa val. 

Det finns länder som använder andra system för att genomföra röstning. Ett så tekniskt avancerat land som Sverige borde kunna bättre än så här.

Slopa bensinstationer och butiker för röstning. Synd att poströstning blev för dyr. Och till sist, kräv legitimation och anteckna den vid röstning.

Underhållsarbete på landet

Lennart var till vårdcentralen i morse för provtagning. Bara en sköterska, det tog en timme. Efter det möttes vi på ICA, handlade lite, hem för lunch och slutligen ut till landet.

Ingrid och Stefan kom ut. Stefan hade med sig en el-slip och slipade en dörr där färgen flagnat. Därefter målade han med täcklasyr. Se vilken skillnad det blev när halva dörren var målad.


Händige svågern i målartagen

Medan männen ägnade sig åt förbättringsarbete talade syster och jag om den uppkomna politiska situationen. Om den finns det mycket att säga. Vad som sades stannar dock oss emellan.

onsdag 22 september 2010

Min hälsa, mitt ansvar

Nu har jag tränat flera gånger i veckan i snart tre veckor och jag trivs med det! Svettigt, jobbigt men kul. 


 Det blir också flera promenader än tidigare. Om det är inbillning vet jag inte men jag känner mig piggare och smärtan i muskelfästet vid höften har minskat betydligt. Dessutom kryper vikten sakta ner. Nu äter jag vanlig mat men tänker mig för.

måndag 20 september 2010

Valet 2010

Under TV-kvällen i går blev vi varse att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen. Ord som vågmästare, parlamentarisk (i kombination med problem) och rasism haglade.

Det ska bli intressant att följa regeringsbildningen och eftervalsdebatten. 

Vilka kommer att samarbeta - med Sveriges bästa för ögonen får jag hoppas - och lösa de parlamentariska problem som valets mandatfördelning ger upphov till?

Varför gick det som det gick? Socialdemokraternas historiskt låga siffror - moderaternas dito höga samt Sverigedemokraternas framgångar måste bero på någonting. Själv är jag inte särskilt intresserad av partipolitik, möjligen politik och historiska samband, men har inte kunskap nog att reda ut hur och varför det blev som det blev.

Jag kommer definitivt att följa debatten angående valet.

söndag 19 september 2010

Mission Completed

Nu har vi utnyttjat vår demokratiska rättighet och enligt min mening vår medborgerliga skyldighet - att rösta. Utanför skolan möttes vi av det här glada gänget som mer än gärna klämde ihop sig för en bild.


Det enda av riksdagspartierna som saknades var Centerpartiet så deras valsedlar hämtade jag vid ett bord inne i lokalen. Jag vill alltid ha alla de stora partiernas valsedlar, däremot hoppade jag över Sverigedemokraternas, Piratpartiets, Feministiskt Initiativs och även de lokala partiernas valsedlar denna gång.  I valbåset lade jag upp hela skörden av valsedlar:


Eftersom jag bestämt mig för hur jag skulle rösta behövde jag inte stå någon längre stund i båset. Nu är det bara att vänta och se hur utfallet blir. Vi kommer att följa valvakan på TV, det brukar vi alltid göra.

lördag 18 september 2010

Promenad med Samuel

Redan klockan nio i morse var vi ute på promenad med Samuel. Han nobbade lekplatsen, tittade bara runt och gick vidare. Då gick vi gick en runda ner mot Magelungen. Vi såg ekorrar som jagade varandra i ett träd, en man som fiskade, Samuel kröp omkring i högt gräs, han sprang fort i förväg och väntade sedan in oss.

Verkligt intressant blev det inte förrän vi kom upp bland husen och därmed bilarna. Här en några bilder där han kollar bilnummer. 

Ser livsfarligt ut när han hukar bakom bilarna

för att läsa nummerskyltarna

Parkeringsplatser har också nummer

Gott med lite fika på balkongen

Lite tyst och tomt när han åkt hem, men vi är mycket nöjda. Ser fram mot nästa gång.

Farmors lilla pys

I går kom Samuel kom hit vid ett-tiden, föräldrarna ska få roa sig på egen hand. Det började närma sig läggdags, han var definitivt trött men vill inte byta om till pyjamas. Allt har gått som en dans. En liten stund senare har han borstat tänder, fått på sig pyjamas och fått en saga och han lägger sig och somnar direkt, klockan är åtta.

Han vaknade till en liten stund vid 11 men somnade strax om. Inte förrän halv åtta vaknade han, pigg och glad. Efter frukosten kollade han ett tag på trafiken men så hittade han miniräknaren. För tillfället är det den som gäller. Han sitter gärna vi fönstret med räknaren, då kan han se tågen komma och gå.
 

fredag 17 september 2010

Älskad sång med budskap

Nyligen hörde jag en sång på radio, en sång som jag inte hört på länge. Det är The Elephant Song från 1975 med Kamahl. Jag älskar den sången, allt - texten, musiken och sången. Ska nu för första gången försöka mig på att lägga in ett YouTube-klipp.

Kväll på akuten

Det blev en lång kväll för Lennart på akuten i går. De tog hand om honom genast han kom in, men problemet var inte så lättlöst. Kvart i två på natten ringde han och sade att han väntade på besked om han skulle få åka hem. En kvart senare ringde han och kom hem halv 3. Det fungerar inte riktigt bra så han ska till vårdcentralen nu på förmiddagen. Det kan bli så här efter kateterbyten har han fått veta.

torsdag 16 september 2010

Åtgärder mot duvor, men när

Häromdagen fick vi besök av duvinspektören från HSB. Han har aldrig tidigare hört om liknande problem i vår förening. Vi kan känna oss särskilt utvalda av herr och fru Duva. Åtgärder kommer att vidtagas i samband med inspektion av taken. Okänt när, men före våren 2011 får vi hoppas.

På tisdag kommer förhoppningsvis killarna som ska fixa till på landet. Börjar bli hög tid innan det blir för kallt och otrevligt för utomhusarbete.

Besök på akuten

Lennart var till vårdcentralen, lämnade ett batteri blodprover och fick katetern bytt i dag på eftermiddagen. Tyvärr blev det stopp i katetern efter någon timme så han blev tvungen att åka in till akuten. Han åkte efter maten ca 18.00 och jag har inte hört något ännu. Hoppas att han inte behöver vänta hela natten, stackarn.

tisdag 14 september 2010

Ändringar på bloggen

Håller på och testar designalternativ, widgets och gadgets lite hit och dit. Så det är inte säkert att sidan ser likadan ut nästa gång ni tittar in. Jag gör det mest för att se om jag kan, hur jag ska bära sig åt för att få det att hamna där jag vill ha det.

måndag 13 september 2010

Stolt över mig själv

Tränat i dag. Sett på Biggest Loser, både amerikanska och svenska varianten. Den träningen ligger då ljusår ifrån min. Det jag gör räcker för mig. Min aktivitet har ökat jag vet inte hur mycket, men mycket. Både träning och promenader. Än har kroppen inte gjort några allvarliga protester, lite gnissel i ett knä bara.

Älskade Syster av Joyce Carol Oates

Bokens baksidetext anger att romanen är inspirerad av mordet på en namngiven 6-årig flicka, tillika skönhetsdrottning, år 1996. Mordet har inte klarats upp.

Älskade Syster handlar om en välbärgad, framgångsrik och tillsynes kärleksfull men svårt dysfunktionell familj. Berättaren är den tre år äldre brodern - 10 år efter mordet.

Boken är hemsk, jag läste inte allt (650 sidor). 400 sidor hade räckt. Brodern som berättar, nu 19 år, hoppar lite fram- och tillbaka i tiden, dels minnen från före mordet, dels tankar under skrivandet. Han är en svårt störd ung man, skadad för livet (psykiskt som fysiskt) av missriktade föräldraambitioner. Systern hade tur som slapp växa upp i denna galna familj. Hennes plåga varade "bara" i 6 år.

Att bokens familj ligger så nära verklighetens familj tycker jag väldigt illa om. Får man verkligen skriva så här? Det är en otillständig exponering av ett relativt färskt mord och spekulationer om hur det kan ha gått till.

Jag har också svårt för böcker (filmer, verklighet) där barn far illa, det berör mig alldeles för djupt.

söndag 12 september 2010

Föräldrarna dör - vem får ta hand om barnen?

Läser just nu i Aftonbladets nätupplaga en debattartikel av Elisabeth Thand Ringqvist, (C) 

"Vem tar hand om barnen om du dör?

Av artikeln framgår att kommunens socialsekreterare bestämmer. Man tar reda på om föräldrarna hade några önskemål och väger sedan in en mängd faktorer. Far- och morföräldrar anses för gamla när det gäller barn under fem år. Undrar hur ofta socialsekreteraren tycker att föräldrarnas val är bra? Vet dagens föräldrar att de inte kan utse vem som ska ta han om barnen om det skulle bli aktuellt? Eller tänker de flesta som jag gjorde när jag var yngre?

När mina barn var små hade vi bestämt (muntligt) att min syster skulle ta hand om barnen om både min man och jag skulle dö. Vi trodde att det var så enkelt. Bara vara överens så skulle det ordna sig. Nu överlevde vi barnens uppväxt, tack och lov, så problemet uppstod aldrig. Det var lika illa då, föräldrar hade ingen möjlighet att bestämma vem som skulle ta hand om barnen om föräldrarna dog.

Lagstifta så att föräldrar själva kan välja vem som ska ta hand om barnen.

Da Vinci-koden av Dan Brown

Flera gånger har jag startat på Da Vinci-koden av Dan Brown men gett upp. För någon månad sedan läste jag dock hela boken.

Jag vet inte om det är allt religiöst snack i boken som får mig att ogilla den. Eller om det är att jag tycker den är Indiana Jones-liknande. Spänningen stiger, ännu mera spänning, en dramatisk händelse, dramatiken stiger osv. men personerna i boken bara pratar, ger bakgrunder mm i det oändliga. Så till sist inträffar det jag insett ska komma och så börjar allt om.

Boken är tråkig, har på tok för många sidor, fablar vilt om den religiösa bakgrunden och spänningen försvinner i allt docenterande prat.

Ett uttalande från The San Francisco Post på bokens baksida säger så här :"Det räcker med att säga att om inte denna roman höjer din puls så behöver du söka en läkare." Det är möjligt att min puls steg på grund av irritation, fast det var kanske inte det som åsyftades.

Ska jag ge boken en poängbedömning? Svårt, men en svag tvåa kanske.

Det fördolda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt

Nu när jag är med i en bokklubb läser jag fler böcker än tidigare. Senast lästa bok heter Det fördolda, är en deckare av debuterande kriminalromanförfattarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.

En 16-årig kille, elev på en privatskola, hittas mördad. På lokala polisstationen finns en polis, av en typ som brukar finnas med i många deckare. Missförstådd, ska minsann visa de andra vilken supersnut han är och, ja, ni vet hur det blir med det. En psykolog med problem - sex är hans medicin, lite av guds gåva till kvinnorna. Persongalleriet i övrigt är också standard. Det känns som om jag läst boken förut, men det är ju en debut.


Klart läsvärd, den landar på 3,5 av 5.

lördag 11 september 2010

Lill-Ainas död

Det här inlägget skrev jag i januari i år, men det har blivit något fel så det visas inte. Jag skriver om det här för jag vill ha det kvar.

Jag gick igenom en anteckningsbok mamma hade i skolan. Mest har hon skrivit ner psalmer och dikter av svenska skalder och på slutet familjemedlemmarnas namn, födelsedagar och adresser.

Mest intressant och gripande är sidorna om hennes 3 år yngre syster som dog 10 år gammal. 
  • Den 9 maj kom Aina in på Strängnäs sjukstuga och den 17 kom hon hem.
  • Den 25 maj kom Aina in på Eskilstuna lasarett och den 8 juli kom hon hem.
  • Den 20 aug kom Aina in på Eskilstuna lasarett och den 4 nov kom hon hem för sista gången.
  • Den 8 nov avled hon i en ålder av 10 år 4 månader och 16 dagar kl 8.45.
  • Aina Elisabet (efternamn) född den 22 juni 1926 död den 8 nov 1936.

Från Ainas begravning

Den här versen skrev mamma och läste också upp den.

Nu tioårsbruden står pyntad och klädd
och tysta stå syskonen kring hennes bädd
Du har det gott lilla Aina
din säng är mjuk
och din hals är ej längre sjuk
Du lilla oskuldsfulla som fick gå hem
nu står du bland den frälsta skaran
och prisar hemmet med jubelsång

Andra verser

Min lilla Aina sov i ro
Tack för all vänskap du gav
Du har det skönt där du nu bor
Dina vänskapsband går aldrig av
Dina ord i hjärtat jag har gömt
Sov i ro, vårt farväl så ömt

Den sjukdom som du plågats av
gör nog gott att du är lagd i grav
och slipper plågas mer.
För dig lilla Aina Jag nu ber.

Sov i ro! Ske guds vilja.
Din vän Stina (efternamn)

En liten ängel till världen kom
och vände om

Gravstenen finns inte längre kvar men fanns kvar på 70-talet på kyrkans högra sida, jag minns ganska bra var. Mormors och morfars gravar fick aldrig några stenar men låg rätt nära, avstånd omkring 5 meter i från Ainas grav.






















Bilden nedan visar Anna 13 år till vänster och  8 år äldre systern Elsa utanför hemmet i samband med Ainas begravning. 

 





















Ingrid kommenterade: Den första dikten läste mamma för Aina. Jag har fattat det så att hon själv skrivit dessa rader till sin syster. (Jag har rättat i texten här ovan.)
Hon (mamma) har berättat om Ainas sista tid och död på en bandinspelning som jag (Ingrid) gjorde när vi var där dom bodde när Aina dog. Hon läste dikten då och det är en mycket gripande inspelning som vi har kvar och som är mycket värdefull för oss.

fredag 10 september 2010

Anpassad träning

Tränade på SATS igår efter instruktioner från Alex. Det gick riktigt bra. Vissa övningar måste anpassas, händerna klarar inte allt. Så nu har jag ett träningsprogram på maskinerna. Det är roligt, en del övningar går väldigt bra och som jag trodde är det lårmusklerna som är svagaste punkten.

Balkong eller duvslag

Nyss ringde jag till HSB Stockholm och talade med Lundin, samma person som jag varit i kontakt med tidigare, angående duvproblemet. Han är förvånad över att fastighetsskötaren inte hört av sig (3-4 veckor har gått) och säger att han ska kolla upp varför och sätta fart på ärendet.

Det är inte något stort problem nu, duvorna finns på taket ibland och det räcker för att jag ska bli störd och förbannad på att ingen hört av sig angående kontroll och åtgärder. Jag vill definitivt inte råka ut för samma problem nästa år.

torsdag 9 september 2010

Vart tog den söta lilla flickan vägen av Åsa Lantz

Det här är den första boken jag lånade på Bokia. Vet inte om jag läst något av Åsa Lantz tidigare. 

Bokens baksidestext berättar att det handlar om en dokumentärfilmare som kom till Sverige när hon var 14 år. Något har hänt henne och när hennes film visas på tv blir hon hotad.

När jag läst knappt 100 sidor (av 633) fattar jag fortfarande ingenting. Vad är det här för något? Rörigt till tusen, massa namn, ingen röd tråd mer än att någon/några blir väldigt upprörda av filmen.

Trots allt fortsatte jag läsa och så småningom klarnade det lite för mig. Jag kunde till och med lista ut hur det skulle gå. Men boken hade tjänat på att vara på halva sidantalet, rörigheten fortsätter, känns som om författaren försökt klämma in så mycket som möjligt mellan pärmarna. 

Mitt betyg blir 2 av 5. I stort sett var det bortkastad tid att läsa boken.

onsdag 8 september 2010

Träning, kul men jobbigt

Var och tränade, cykling och styrketräning, ½ timme vardera. Det går bra, nåja - det går. Jag trodde att jag inte skulle klara av det eftersom jag är otränad, tjock och har ledproblem. Vissa saker måste jag stå över men det är bara en liten del av det jag provat på. Det tar på krafterna, orkar inte alltid, men jag fortsätter. Och då är det ändå seniorpass.

Vad det gäller mat har jag skärpt till mig ordentligt. Mitt mål är att komma ner till ett normalt BMI, alltså under 25.

Jo, jag glömde så när att säga att jag har skaffat årskort på gymmet. Nu är det bara att harva på :).

Ärthjärna

När jag i går var uppe i centrum passade jag på att gå med i Bokias bokklubb. Som bonus fick jag köpa Joyce Carol Oates bok Älskade syster för endast 29 kr. Eftersom jag hade sällskap av min egen älskade syster skämtade vi lite om boktiteln. Jag betalar, lägger ner första låneboken i väskan och går därifrån.

En timme senare, hemma, inser jag att jag inte har bonusboken och kvittot med mig. Blev den lilla kassen kvar i bokhandeln eller lyckades jag försnilla den när jag var inne i någon annan butik? Hade absolut ingen minnesbild om hur jag gjort.

Efter gympan i dag gick jag till Bokia. Möter en leende tjej vid kassan. Hon räcker fram kassen med orden "du glömde det här i går". Det kändes skönt.

måndag 6 september 2010

Pizza

Har letat pizzarecept (degen) som är lågprotein. Testar just nu Sempers mjölmix, lågprotein, ihop med lämplig hemlagad färsfyllning och ytterst lite ost. Ska bli spännande att se hur pizzan blir! Vanliga pizzor är rena proteinbomberna, högst olämpliga för Lennart.

Det var lite svårt att få till degen, mjölmixen kändes mest som potatismjöl och jag använde torrjäst som var svår att dosera. Men här är resultatet, med lite charmig oregelbunden rundning:


Nästa gång ska jag låta bli att vika upp kanterna, de blev lite torra. Omdömet blev: Jättegott! Som jag sagt tidigare anmärker han aldrig på min matlagningskonst, även om jag själv är kritisk.

Viktproblem

Bland mina nära och kära finns ett antal personer som på olika sätt angripit sina viktproblem. Nu är det min tur. Det har varit svårt under Lennarts omställningsperiod till proteinfattig kost. Jag tappade bort mig själv där och började äta helt fel.

Jag har nu skärpt till mig ordentligt. Kan andra, kan jag. Dessutom finns hälsoskäl, det finns ju risk att drabbas av både det ena och det andra om man är fet. Och det är man med ett BMI över 30. Fast viktigast just nu är att bli lättare för ledernas skull.

Om (när) jag måste operera högra knät ska jag väga betydligt mindre än nu. Det blir så mycket lättare efteråt om kroppen inte är så tung. Kryckor är svåra för mig, händer och axlar klarar inte belastningen.

Träningen har jag börjat med för att bli lite starkare och få bättre balans. Allt för att klara mig bättre, både före och efter knäoperationen (om något år?).

Mitt livs första gympass

Har i dag provat på gympa på SATS i centrum. Balansgymnasik för seniorer närmare bestämt. Det var ganska jobbigt. Man står på en sorts balansplatta som går att ställa in hur mycket den ska vippa. Jag startar med den snällaste inställningen. De flesta rörelserna görs på plattan och man ska koordinera arm- och benrörelser. Redan där blir det svårt.

Man kliver också mellan platta och golv, sitter på plattan och gör konster, ligger på mage på plattan och sträcker armar och ben hit och dit samt ryggläge på mattan med situp-varianter. Avslutas med stretching och avslappning.
Helt klart finns det sånt jag inte klarar av. Som exempelvis:
  • Bara belasta höger ben - skitont i knät
  • Händer/handleder går ej att stödja på
  • Stå på knä gör för ont
Men jag kan göra varianter av rörelserna, eller någon helt annan rörelse i stället. 

Nu efteråt har jag ganska ont i det dåliga knät. Nästa gång ska jag akta mig för att belasta det så mycket. Det känns också lite i ryggen. Skit samma, hur ofta har jag inte ont utan något att skylla det onda på.

Slutsats

Jag tyckte det var kul, trots satt det var jobbigt med balansen, för att inte tala om hur dålig jag är på att koordinera mina rörelser. Jag fortsätter.

På onsdag är det cykling, också det för seniorer. Jag ska testa det också.

För övrigt har gymmet massor av maskiner som jag kan använda.

lördag 4 september 2010

Neverland

Lennart är på landet och sover kvar där. Så jag fick en kväll alldeles för mig själv. Jag brukar inte titta så mycket på TV, gör jag det är det mest medicin, vetenskap och kriminalare. Men i kväll såg jag en film, Finding Neverland, historien om Peter Pan. 

Filmen var mycket bra, Jonny Depp perfekt, hela historien väldigt rörande, en blandning av glädje och sorg. Fantasilandet Neverland - ett strå vassare än Nangijala som dödsriket. Det är inte ofta jag blir rörd av filmer (ser ju aldrig sådana) men jag hade tårar i ögonen. Jag har väl blivit sentimental på ålderns höst.

fredag 3 september 2010

Loprofin

Är nu äntligen klar med uppdateringen av föreningens hemsida. Det strulade lite så det drog ut på tiden. En kopp kaffe som belöning satt bra!

Tråkigt väder, kallt, regnigt och blåsigt. En och annan solglimt ibland. Typiskt innesittarväder.

Passade på att städa lite i skafferiet, allt för att få plats med alla lågproteinprodukterna som kom i morse.


Det här produkterna får allt större utrymme i Lennarts matsedel (och i skafferiet). En sån här leverans får han betala 200 kr för. Smaken är helt ok, till och med riktigt bra.

Medan jag knåpade med hemsidan åkte han och handlade. Han gick också till apoteket för att hämta ut Aminess (tabletter med aminosyror). De är beställningsvara, kan hämtas på tisdag. Även epo-sprutorna för blodvärdet måste beställas, hans övriga mediciner finns i lager.

Trots (eller rättare sagt, tack vare) allt detta  med mediciner och diet, mår han riktigt bra. Det är väl klådan som irriterar och stör nattsömnen som är mest besvärande.

torsdag 2 september 2010

Vilodag

Lennart åkte till landet utan mig i dag. Jag ville vara hemma. Lite nytta har jag gjort, två maskiner tvätt är klara. Ingen större prestation kanske, men ändå. I övrigt en lat dag.

Han har fått ytterligare en medicin, tabletter med aminosyror. Det behövs när han inte ska äta mer än 40 g protein om dagen. Medicinlistan börjar bli ganska omfattande nu.