söndag 31 maj 2009

Mammas begravning

Begravningen blev väldigt fin. Prästens tal och mammas val av psalmer och sånger gjorde hela ceremonin till ett vackert minne. Tack alla ni som deltog, antingen genom att komma, sända blommor och gåvor och/eller ringa och skriva.

Samlingen efteråt behövdes som en avrundning, ett avslut och jag är övertygad om att även mamma var väldigt nöjd med dagen.

fredag 29 maj 2009

Begravningsdagen

Solen skiner, himlen är blå. Mamma får vackert väder till begravningen. Maken och jag har just varit och handlat. På torget köpte jag blommor som jag fick bundna som en gravbukett. De är från mammas väninna I som är för krasslig för att närvara i dag.

Själv känner jag mig lite orolig, med lätt huvudvärk och illamående. Måtte allt gå bra, jag vill inte bryta ihop.

onsdag 27 maj 2009

Hemlig resa


En busslast glada pensionärer ger sig av mot hemligt mål. Vi snirklar fram på Södertörns småvägar och når målet, Sorunda. Ett stopp för kaffe med Sorundatårta i Sorunda hembygdsgård och därefter till Sorunda kyrka.

Vi går runt på kyrkogården, Moa Martinssons grav finns där. Jag letar efter en släktgrav men den finns nog inte kvar. Den är från början av 1940-talet och är nog borttagen vid det här laget. Maken och jag ska ta en tur dit vid tillfälle och då leta lite mer systematiskt.

En begravning pågår i kyrkan och när den är över går vi in. En präst vid namn Svärd berättar kort om kyrkans historia. Äldsta delen av kyrkan är från slutet av 1100-talet med en hel del ändringar, både in- och utvändigt under århundradenas lopp. Dopfunt från 1200-talet och altartavla från 1400-talet.

På hemvägen lunch på ett mycket trevligt ställe som jag inte minns namnet på. Stor salladsbar, många olika varmrätter, "lättdryck" till maten samt kaffe och kaka för att avrunda det hela. Lunchpris 79 kr. Rårakorna var nystekta och jättegoda!

måndag 25 maj 2009

Dagens sista

Klockan närmar sig 9 på kvällen. Jag har ringt och talat med dotter 2 och sonen samt skrivit svar på systers senaste mail och rapporterat det senaste angående begravningen. Dessutom har två försäljare ringt, ett elbolag och ett bokförlag. Hur många är intresserade av deras fantastiska erbjudanden?? Men det måste väl löna sig för företagen. Nu ska jag gå in och se om det visas något intressant på TV.

Bank- och telefondag

Till mammas lägenhet på förmiddagen för att lämna igen larmet och få nycklar tillbaka. Det gick snabbt. Vi blev kvar en stund och maken mätte några väggar. Tänk om maken och jag kunde bo där! Det är bara en tvåa, men den har en bra planlösning och läget passar oss bra. Det tål att fundera på men vi kanske behöver en trea.

Var på banken för att betala mammas räkningar. 60 nummer före!! Det tog 1 timme och 25 minuter!! Själva ärendet var avklarat på 5 minuter. Dessa väntetider har banken nog kalkylerat med. Tanken verkar vara att få bort folk från bankkontoren. Men det gick ingen nöd på mig. Två språksamma äldre damer och jag diskuterade allt från väntetiderna, nedläggning av bankkontor i förorterna, äldres situation i samhället, sjukdomar och kötider till läkare och sjukhus samt släktforskning.

I övrigt har dagen gått åt till en massa telefonsamtal, både in och ut. Till begravningsbyrån för tillägg av en psalm och till hemtjänst och hemsjukvård som har nycklar till lägenheten fortfarande.

Pratade ganska länge i telefon med dotter ett, sedan med en väninna till mamma. Väninnan är inte helt ung och har problem med hälsan, så hon kan inte komma på begravningen tror hon.

Nu har jag varit in och lagt sista handen vid middagen, maken kom just och påminde mig. I vanliga fall är det han som står för matlagningen. Men nu var det något så avancerat som att panera kött.

Jag har också pratat med en kompis från föreningen. Jag har glömt att betala för en utflykt vi gör på onsdag. Nu ordnar det sig i alla fall, jag kan betala då. Det har varit så mycket att göra och att hålla i huvudet de senaste veckorna så en del har tydligen fallit mellan hjärncellerna.

Kvar att ringa i dag, först till dotter två och sedan till sonen.

söndag 24 maj 2009

Mamma dog nyligen


För 17 dagar sedan dog mamma och på fredag, om 5 dagar begravs hon. Hon var på sjukhus den sista månaden av sitt liv. Det började med ett fall med många brutna revben och sedan blev hon bara sämre. Hon sa själv att "jag kommer att dö här, jag känner att jag blir sämre för varje dag som går". Samma dag hon dog skulle hon flytta till ett sjukhem och senare därifrån till ett "särskilt boende" som det heter.

Fotot på mamma är från hennes 86- årsdag i januari.

Hon hade tur som fick somna in just då, hon slapp på så sätt alla förändringar flytten innebar. Hon blev 86 år och ansåg att hon hade levat färdigt. De sista fem åren av hennes liv försämrades hälsan, sakta men obevekligt. Hon såg fram emot att få möta föräldrar och syskon i livet efter detta.

Min syster och jag är glada åt att hon så noga skrivit ner hur hon ville ha sin begravning. Mamma var en rak och osentimental person som utan svårigheter kunde föra känsliga ämnen på tal. Det har gjort det lättare för både oss och henne.

Under de senaste åren har vi hjälpt mamma mycket, mest för att hon skulle slippa så många olika personer från hemtjänst. Min syster och jag delade upp tiden mellan oss. Det blev jobbigt ibland, men vi är glada att vi gjorde så. Det blev lugnare för mamma på det viset.

Sedan hon dog har det varit lite att ordna men ibland vet jag inte vad jag ska göra. Mycket av min lediga tid lade jag på lilla mamsen. Jag har gått här som en osalig ande och gnällt att "jag har inget att göra". Nu har jag tid att föra den här bloggen t ex.

Ibland kan jag känna mig lite sorgsen fast mest är jag lättad över att hon slapp ett liv på "instutition", bunden till syrgas. Att bli gammal och skröplig i morgondagens samhälle, när det dräller av 40-talister, är inget jag ser fram emot. Kanske dags att införa ättestupan?!

Kusinbesök

I går kom kusin B hit till oss. Dagen var lite mulen med regnstänk, så det var lite kallt att sitta på verandan. Som alltid så här års blev det sill-lunch med färsk potatis och diverse andra tillbehör. Vi hade en hel del att prata om, bl a hälsotillståndet för oss själva och andra i släkten. Vi enades om att de flesta mådde bra eller åtminstone skapligt.

På eftermiddagen hade maken lovat köra några grannar till ett bröllop och ta med sig några ungdomar tillbaka. Kusin B och jag inventerade under tiden övriga kusinbeståndet och kunde konstatera att det glesnar i leden. Vi är ju inte helt unga längre någon av oss.

I och att mamma dog i början av maj, försvann den sista i den generationen. Nu är det vi kusiner, födda på 30- och 40-talet, som är släktens äldsta. Undantaget är en kusin som fyllt 90 i år.

När maken kom hem åt vi middag. Jag tillagade någonting som kallades fläskytterfilé. Det är en benfri kotlettrad, omdöpt och till högre pris. Rena lurendrejeriet. Men gott blev det med potatis och wokgrönsaker och även nu serverades tillbehör.

Frampå kvällskvisten knallade kusin B till busshållplatsen och vi var rörande eniga om att vi hade haft en väldigt trevlig dag.

Första inlägget

Kände mig manad att börja blogga när jag nyss pratade med dotter två, som just startat en egen blogg. Dotter ett har en redan.

Vad jag ska skriva om? Oh, det löser sig. Vardagen är full av mestadels trivialiteter, så det blir stommen. Vad jag gör / inte gör, tankar om ditt och datt, det låter väl spännande? Jasså, inte det?!

Till en början blir det nog en hel del om mamma som nyligen dött. Det är mycket att ordna och tankar dyker upp. En sorts terapi att skriva.

Familjen ligger mig varmt om hjärtat och med 3 barn, 10 barnbarn och 1 barnbarnsbarn borde jag kunna få ihop lite grann. Men så är det ju det här med integritet och PUL. De vill säkert inte figurera här hur som helst. Jag får fundera lite till.